Bloggar som fenomen exploderade i mitten av 00-talet och år 2007 beräknades det att det startades lite drygt 120 000 bloggar om dagen runtom i världen. Numera är det ett fenomen som svalnat av ordentligt till förmån för sociala medier som Twitter, Instagram och Facebook.
Jag skulle säga att det är lite sorgligt. Det är en trend av snuttifiering som går igen snart sagt överallt. Twitter har sin gräns på 140 tecken (troligtvis snart 280, men ändå), Instagram är i första hand visuellt och Facebook plågas av ett samtalsklimat som ofta lämnar mycket att önska.
Skälen till att utvecklingen sett ut så här är förmodligen flera. Bloggar var till 
sin natur ofta smalare i sina ämnesval. Många av nätets första bloggar var av dagbokskaraktär och författades i många fall av människor som ett sätt att nå ut bortom vad de upplevde som torftiga sociala liv. Det i sig bör ha begränsat möjligheterna att locka en bredare publik.
Bloggosfären i sig var inte lika centraliserad utan utspridd mellan många olika bloggtjänster. Nödvändigheten av att lägga ner lite tid på att leta fram en blogg som passade just dig var helt enkelt större.
Man ska heller inte glömma vilket enormt genomslag Facebook, Twitter och Instagram har haft och bloggandet hade i och med mindre grad av centralisering och smalare uttryck inte samma lyskraft. Inte minst så är utrymmet i det kollektiva medvetandet i slutändan begränsat precis på samma sätt som dygnet har ett begränsat antal timmar. När människors tid spenderades på Facebook eller Twitter så blev det mindre tid över till att läsa bloggar.
En önskan om en ny vår för bloggandet
Jag har redan nämnt begreppet snuttifiering i inledningen av den här texten. De flesta av er känner förmodligen till det, vid det här laget, mängderna av 
undersökningar som konstaterat att koncentrationsförmågan sjunker och att läsandet minskar. Det är lätt att låta som en gubbe när man klagar på såna saker. Varje generation gnäller ju över vad generationerna som följer efter har för sig. Det är dock svårt att se någon uppsida överhuvudtaget med att livet i allt högre utsträckning ska gå ut på att ständigt sitta och refresha flöden på sociala medier. Eller att överhuvudtaget kunna spå att svårigheter att fokusera någonsin ska kunna innebära några fördelar för någon. Världen kommer att höra till dem som kan koncentrera sig på en uppgift längre tid än vad det tar att vänta på att någon av alla de du följer på Twitter författar en ny tweet.
Bloggandet var sett ur det perspektivet ett positivt kulturellt uttryck sprunget ur en tid då internet ännu inte hade övergått till att bli en arena för ständiga flashar, notiser, reklam, tweets och så vidare. Ett uttryck som genomfördes i långform och som i bästa fall manade till reflektion och eftertanke.
Allt får som bekant en motreaktion, så förhoppningsvis får vi se de längre uttryckssätten komma tillbaka.